Holiday.

Nu är det officiellt den dagen. Dagen då jag skriver årets sista tenta, T3:s sista tenta. Dagen då vi får vår frihet tillbaka. Dagen då jag åker hem. Dagen då julen börjar på riktigt. Det är den dagen.

Jag och systrarna ska bila till Gävle. Det kommer bli en härlig roadtrip, som det alltid är med dem. Och jag har gjort världens bästa julskiva. Med de mysigaste och gladaste låtarna. Det är bara snön som fattas nu. Men först- I've got a tenta to do!

GOD JUL!

Nu tändas tusen juleljus.

Från och med nu tänker jag låtsas att det är vinter. Jag tänker låtsas att det är fint ute. Den riktiga vintern verkar nästan lika omöjlig som fred på jorden. Så jag tar till min tankekraft och fantasi. Frosten låtsas jag är ett tunnt snötäcke och plusgraderna ignorerar jag. Snart ska jag upp, och där är det minsann kallare. Men än finns det hopp. M sa idag att det kom några snöflingor igår, och även C skriver det. Så jag gör snödansen så länge, och fortsätter låtsas här i icke-vinterland Gbg. En sak måste nämnas dock, Göteborg är den finaste julstaden. Och därmed basta.

Midnattambrosia.

• Paul Stanley - It's Not Me
• Jason Mraz - I'm Yours
• Jason Mraz - The Remedy (acoustic rules!)
• Panic! At the Disco - But It's Better if You Do

När det händer, så händer det.

Halva december, down. Det nya året närmar sig med stormsteg (bokstavligen), med allt vad det innebär. Och vad innebär det egentligen? Ett helt år, 12 månader, 52 veckor. Så mycket väntar, så mycket, som vi inte har någon aning om. Jag hoppas, jag längtar och jag väntar.

Just nu, idag, den här veckan, rent allmänt, är jag inte blogginspirerad. För mycket händer. Viktiga möten, tentaplugg, grupparbeten, redovisningar och träning. En vecka är det kvar nu till både det goda och det mindre goda. Jag pratar om färden till Gävle och tentan. Samma dag. Tänk så mycket glädje, stress, panik och kärlek en dag kan innehålla. En endaste dag. Tänk.

Det blir aldrig som man har tänkt sig.

Ibland blir det bättre. Igår var vi på Göteborgsoperan och såg Aurora, en dansföreställning av GöteborgsOperans balett. Handlingen är den klassiska Törnrosasagan, men berättelsen är långt ifrån traditionell. Det var färgglatt, roligt, spännande och sensuellt. Där fanns färgglada steppande älvor, prinsessa och prinsar, sexiga katter, eldflugor, ciruksakrobatik m.m. Dansarna var oerhört talangfulla, och vi hade de bästa platserna. Bortom förväntan helt enkelt. Och det var fantastiskt. Därefter begav vi oss till Tranquilo där vi tog några drinkar och hade det så där jättetrevligt som det aldrig kan bli ens om man planerar det. Don't you just love it när det blir så?

Göteborgsoperan är så otroligt vacker nattetid.

Ja, man ska ju njuta av färden också.

Jag är så stolt över mig själv. 07.30 var jag på spinning idag. 07.30! Och sedan solarium. Snacka om en bra start på dagen. Helt underbart! Jag har nog aldrig tränat så tidigt förut. Och jag är redo för dagen, come what may. Fit for plugg är vad jag är. Och ikväll är det mys på schemat. Systrarna kommer hit och vi ska baka lussekatter, dricka glögg, spela spel och titta på film. Golly gosh, så härligt.

It's that time of the year.

Det är december. Och jag blir alltid extra nostalgisk så här dags. Jag går och längtar efter snön och tänker på alla fina vita minnen. Jag drömmer om en vit jul och ett glammigt nyår. Och jag saknar. Jag sitter och läser, och helt plötsligt finner jag mig själv i en annan värld. En värld bortom miljörätten och regnet. En värld av nostalgi. Det kan gå ett bra tag innan jag kommer ur det. Sedan, som en blixt från klar himmel, är jag fokuserad igen. Och nostalgin försvinner någonstans bak i huvudet, bara för att komma fram igen när jag minst anar det. Jag säger då det, det märks att det är december.

Om det bara vore minusgrader nu.

• Stormy Weather - Moneybrother.

The Lost Jurists.

Ibland har gästföreläsare otur. Det kan vara så att ingenting fungerar som det ska, att han inte lyckas väcka studenternas uppmärksamhet eller... så är denne bara dålig. Ungefär som föreläsningen igår i miljöekonomi. Men för honom var det en blandning av allt; ingenting fungerade i början, mer än halva klassen gick i rasten, vår ordinarie föreläsare satt med huvudet bakåtlutat i stolen och det såg ut som att hon också skulle somna. Och sen så var han ju dålig. Så himla dålig. Och när en föreläsare är dålig kan det föranleda lappskrivningar. Så här kan det så ut när [d]jurister har tråkigt:

• "You need a tan you toad."
• "Bla bla bla, det är det jag hör just nu."
• "Det här är tortyr, jag lovar."
• "Är det inte förbjudet enligt RF?"
• "Jag vill framhålla mina grundlagsfästa rättigheter!"
• "Det här kränker min integritet!"
• "Alltså, om han nämner nåt med marginal igen så lovar jag, I WILL LOSE IT!"
• "Optimal tråknivå."
• "AAAH! Alltså okej, jag är inte perfekt, men vad kan jag ha gjort för att förtjäna detta?!"
• "Någon borde göra en dokumentär om allt plågsamt som vi utsätts för."

You dig?

Now it's on.

Det blev inge Festjur för min del. Jag hoppade av. Det var för mycket jobb, mer än vad jag hade räknat med helt enkelt. Och jag har ju tidsbrist. Så är det bara. Och idag slapp jag redovisningen. De lottade. Oh heliga slump! Och om några timmar är Millsen här. Yeei. Bring the weekend on.

Heaven only knows.

Det är alltid vissa toner i låtar som påminner mig om ett minne. Låtar helt oberoende av varandra. Som kommer och går. Alltid vissa toner. Och jag får upp en glasklar bild. Eller känsla. Är inte det konstigt så säg.

Kompis det går bra nu.

Yeah. Tentarushen är över. Men not to worry, 22 dec väntar miljörättstentan. Denna vecka händer det dock massa roliga saker. S kom till stan idag och vi tog en fika. Underbart, som det alltid är. Jag har börjat träna igen, och jag och T tog en powerwalk. Imån ska jag hålla ett litet tal och på tors är det seminarium. Men därefter väntar roliga tider. Camilla kommer och vi ska ha den bästa helgen med tjejkvällar, utgångar, shopping, Liseberg, fikan och träning och allt annat som vi känner för. Good times helt enkelt!

Och jag var i Gävle i helgen. Home sweet Gävle. Jag älskar den staden, på gott och ont. Det är så annorlunda där. Luften är lite kallare, smakar annorlunda. Gatorna är ingådda och välbekanta. Gatulamporna belyser gatorna på ett speciellt sätt. Över staden vilar en annan känsla, en annan melodi. Men det är inte bara en känsla, utan minnen. Minnen i varje hörn. That's home allright.

Tentatider råder, tyst det är i husen.

Tyyyyst i huuuuseeeeen.

Alla jurister plugga på tentan,

pluuuuggaaaa på teeentaaaan.

Lagstöd, principer, lagstöd, principer.

Laaaaagstöööööd, princiiiiipeeeeer.

Dagen D imån. That about covers it.

Blir tjejer lyckliga av choklad?

Jag och K hade en diskussion en gång om vad som är godare, choklad eller godis. Han tyckte självklart godis och jag argumenterade för choklad. Hans pappa, som precis gick förbi, hörde våran konversation och slöt sig till diskussionen. Han förklarade att under alla dessa år så hade han förstått sig på en sak. Han talade som om han hade klurat ut "kvinnogåtan". Och det var att alla kvinnor älskar choklad, medan män- ja, män älskar godis. Så är det bara. Inget att diskutera. Vare sig det stämmer eller inte, så är jag svag för choklad. Och skulle jag råka somna någon gång mitt på dan, så är choklad det första jag behöver när jag vaknar. Jag vet inte varför just choklad, men så är det bara. Jag vaknar inte till förrän jag har fått that sweet chocolate thing. Och gissa vad jag gör nu? Jo, äter choklad. Sockerchock, hit me.

Bilden är hämtad från Chocolatesource.

What is right? What is wrong?

Det skulle vara skönt om vi hade en ödets bok att tillgripa när vi är osäkra på val i livet. En slags källa som anger meningen och konsekvensen av olika val. Ungefär som med rättsregler och rättskällor. Vill man veta vad syftet bakom en rättsregel är kan man vända sig till förarbeten och finna svaret där. Visserligen kan man oftast finna svaret inom sig själv, men ibland skulle det vara skönt att slippa processen och bara kunna finna svaret i en bok.

A Night at the Roxbury kickar för övrigt ass.

Bra vibrationer och hög volym.

• Foo Fighters - All My Life
• Saul Williams - List of Demands
• Papa Roach - Last Resort
• Will Smith - I Can't Stop

Och Gud sade: Låt det vara kladdigt!

Och det blev kladdigt. Kladdkakan alltså. Extra kladdig, extra chokladig. Jag hade suktat efter den i två veckor, och igår tog jag mig tid och bakade en. Och det var gott. Jag och syster blev nästan sjuka, efter att ha ätit nästan halva. Men men, no harm done. Nu har jag en kladdkaka i kylen som väntar på att bli uppäten. Kan behöva sockerchockar denna vecka. (Läs:tentaplugg.)

Mission accomplished.

Ännu ett seminariearbete färdigt och redovisat. Denna gång hade vi rollspel, och vi lyckades göra det komiskt, trots det seriösa temat. H och hennes skådespelartalanger var grymma. Klassen och föreläsarna skrattade och vi blev nöjda. Nu återstår det två veckors rent tentapluggande. Känns som att vi bara pluggar för tentor nu för tiden. Man sållar bort information som inte rör tentan. Gladeligen. Och de vill att vi ska lära för livet. Jo men tjena, det ska man hinna? 3 tentor, 6 seminariearbeten och 1 uppsats. Lägg till en massa föreläsningar. Där emellan skall man alltså lära för livet? Sure.

Anyway, jag är inte bitter. Tvärtom, jag är faktiskt ganska glad. Men jag kan inte påstå att jag alltid uppskattar de som planerar och lägger schemat inom detta program. No, sir.

Bakom varje moln döljer sig solen.

Woopsie daisy!

Just my luck. I ett moment av leda på föreläsningen idag så tog jag R:s mobil och började fippla med den. Jag startade ett spel i tron om att mobilen var på ljudlös. Det var den också, men inte spelfunktionen. Så mitt i föreläsningen går ljudet till spelet igång. Jag får panik och försöker stänga av telefonjäveln, men eftersom det inte är min mobil så har jag ingen koll på vad jag gör. Jag lyckades tydligen slå på mp3-spelaren istället. Om blickar kunda döda. Men hey, jag lyckades liva upp stämningen iaf. Hah, eller nåt. Nu hände detta på några sekunder, men det var lite roligt ändå. För självklart så hördes det i hela salen, störde föreläsaren och gav oss på andra raden en skrattattack. Det i sin tur ledde till att vi vaknade till och lyssnade ännu mera effektivt. It's the little things you know.

Min egen dag.

Jag har tydligen fått en egen namnsdag.

Hermine har haft namnsdag 12 juli sedan 1986.

Men nu finns mitt namn också med.

Det är faktiskt lite kul. Så yei för mig.

One for all and all for one?

Vi är fria att göra det vi vill inom ramen för de stadgade mänskliga rättigheterna. Eller annorlunda uttryckt: vi får leva vårt liv precis som vi vill, så länge vi inte skadar andra.

Det är inte alla som kan hantera denna frihet. Av allt att tyda finns det väldigt mycket ondska i dagens samhälle. Jag tänker inte uppehålla mig vid frågan om vad som är ondska, det får man själv tolka som man vill.

Det jag märker dock är att det begås fasansfulla brott som är totalt oförståeliga för mig. Krig utbryter. Städer bombas. Kvinnor våldtas. Barn utnyttjas. Folk torteras och mördas. Flygplan flyger in i byggnader. Ska vi bara hoppas på att denna ondska försvinner av sig själv?

Visst har vi en hel del skyddsåtgärder i vår svenska rätt, och om man så vill- en omfattade Brottsbalk. Men i praktiken åtföljs inte detta ens i närheten av alla. Skyddsåtgärderna som de ser ut verkar inte räcka till. Reglerar man ännu mer finns risken att vi får ett omfattande protektionistiskt system, och det är det inte alla som uppskattar. Vi vill inte gärna känna oss kontrollerade av staten.

Jag vet inte vad som krävs, och den positionen som jag befinner mig i är jag inte förmögen att hitta lösningen heller. Jag vet inte om någon är det. En av de sakerna som jag önskar dock är att man kunde känna sig säker om nätterna när man går själv.

Men vad vet jag, ondska och brott går väl kanske inte att förinta. Det har funnits sedan urminnes tider. Det är väl lika bra att vi lär våra barn att vi lever i ett osäkert samhälle, att många människor inte är goda och att man alltid måste vara på sin vakt.

Social påverkan.

Scenario 1: Fest. Alkoholklirr. Musik på högsta volym. Folk som sjunger med så att hela huset skakar, nästan. Det pratas bussar och tider. Folk spriger konstant in och ut ur lägenheten.

Scenario 2: Tjej försöker i lugn och ro att läsa socialrätt och socialpolitik.

Scenario 1 och 2 utspelar sig precis mitt emot varandra, dvs de är grannar. Tjejen i scenario 2 blev väldigt irriterad. Yes indeed.

Varför gör de så här mot mig?

Nej, han får inte dö. Inte nu. Inte när de precis skulle förlova sig och allt. Men så kom den där jäveln och körde på honom. De skulle ju precis påbörja sagan, och leva lyckliga i alla sina dar. Herregud, är det för mycket begärt att de ska tillfredsställa sina tittare lite grann också? Och vem är galningen? Och de avslutar säsongen med att säga att vissa karaktärer kommer att försvinna! Nej, det får inte vara Mike. Då slutar jag titta. Nej, det kommer jag inte alls det göra. Jag ljuger. Men ändå. Jag orkar inte vänta tills nästa säsong. Tur att Grey's Anatomy börjar nästa vecka och lindrar abstinensbesvären.

Nu är det dags att fördöma.

Regnet är här. Det öser ner. Och i Gävle ska det vara snöstorm idag. Jag önskar att jag var där. Snö är så mycket mysigare än regn. Och värst av allt är att jag måste ut i detta väder sen. Damn, damn, damn! Det enda som kan trösta mig nu är mitt svarta, heta kaffe.

Jag ville bara fånga kaninen.

Jag somnade under Eiffeltornet, vaknade på Colosseum och tog en kaffe i Seattle. Jag gick på modevisning i New York och dansade i London. Jag shoppade i Milano, hittade kärleken i Venedig och gick vilse i Berlin. Jag postade ett brev i Sidney och läste tidningen i Tokyo.

...och sen vaknade jag.

Fix up, look sharp.

Papiljotterna är i. Musiken är på hög volym. Maten lagas. Och partyhumöret kommer igång mer och mer. Ikväll är det äntligen dags för lite festligheter. Inflyttningsfest hos K och utgång med M&M. Synd bara att jag inte såg att regnet öser ner förrän efter att jag hade rullat i papiljotterna. Risken finns att håret lägger sig. But hey, det är sånt som man får ta. Ikväll ska det festas.

So fresh and so clean, clean.

Alla de glittriga och färgglada sandalerna. Alla skitiga flipflops. Jag tror att några till och med var sandiga. Alla små söta sommarlinnen. Alla tunnar jackor. Allt är nu nerpackat och står uppe på vinden. So long. Vi ses om typ åtta månader, eller nåt... Mitt uppe i garderobstädandet spelas Wyclef Jean- Party by the sea, ironiskt nog. En låt som jag lyssnade på mycket i somras. Tack Winamp. Det är som att den jävlas med mig ibland. Men jag bytte inte. Låten fick ett symbolvärde. Out with the old, in with the new. Yepp, bring it on.

It's all good

-Pop the bubbly, life is lovely.

Social familjerätt är den nya kursen. Redan idag hade vi muntlig redovisning. Temat: Queer. Och det gick mycket bättre än jag trodde, bortsett från den obefogade nervositeten strax innan man talar. Men det är skönt att ha det gjort. Och gruppen min är väldigt bra också, vi hann med det seriösa samtidigt som vi hann med en hel del skämt och skoj där emellan. Good people, helt enkelt.
Och idag har jag shoppat, shoppat och shoppat ännu mer. Jag hade nästan glömt hur det kändes att shoppa hejdlöst. Ack, så härligt. Min lägenhet är förnyad, tack vare Indiska. Mitt mål efter skolan var att bara svänga in på Indiska en snabbis och köpa ett block. Det var allt. Men på vägen dit svängde jag in på några andra affärer, där jag uppehöll mig och spenderade pengar. Och väl inne på Indiska blev det mer än bara ett block. Skulle jag få välja en affär att bosätta mig i skulle det vara Indiska. They've got some cosy shit!
Och ikväll ska jag på tjejmiddag. Jag glömmer bort att jag faktiskt kan ta det lugnt nu, att jag inte behöver stressa. Stress är en invand rutin, som man är van att känna även när det inte är så stressigt i tillvaron. Vilket i och för sig är sällan, men ändå. Nu ser det rätt så lugnt ut på skolfronten, men jag kan inte låta bli att tänka- vad är haken?

Irritationsmoment.

Tidningskriget mellan Metro, City och punktse accelererar. Tidningsutdelarna är överallt! De försöker till och med dela ut tidningar till bilister. Idag såg jag två killar som praktiskt taget tryckte upp en tidning i ansiktet på en tjej, som vägrade ta emot den. Oförskämda jävlar. Lite personal space, tack! Men nog om det. Det som stör mig riktigt mycket är att det nu ligger tidningar överallt. Tidningarna försöker väl ta sitt ansvar; igår såg jag en kille från City som gick och plockade upp tidgningar från gatan. Men det är inte det som är problemet, det är vi som tar emot tidningarna som skall se till att de inte hamnar på marken! Om man nu väljer att ta en gratistidning så kan man se till att slänga den i soporna iaf när man är färdig. Det är väl ingen som skulle slänga en Cosmopolitan eller en Elle på gatan? Lika illa är det med gratistidningarna. Bara för att de är gratis är det inte rättfärdigat att skräpa ner. Lite vett folk, come on!

Fåglarnas sista skri.

De flyger iväg mot varmare tider. Och vi stannar kvar och inväntar kylan. Och regnet. Bring it on? Nej, höst får det gärna vara, men regn kan jag leva utan. Alla vackra färger börjar pryda träden nu. Och jag vill ut och fota. Halsduk börjar behövas och händer stoppas ned i fickorna för att inte bli alltför kalla. Det gråa tar över staden, sakta men säkert. Och i all denna ruggighet befinner vi oss alla ändå i en gemenskap, som innebär att oavsett gillande är vi fast i detta väder. Och de flesta av oss blir lika besvärade av spöregn, trasiga paraplyer och blöta fötter. Men jag skall inte fördöma, vi är inte där än.

Låt oss be för de torra dagarna.

I min egen livs fest står jag för musiken.

Det gäller att sätta tonerna.

Det är en bra dag att stanna hemma.

Emotionell schizofreni.

Tiden innan en tenta är väldigt emotionellt upprörande. Mycket rörs till inom en; känslor hamnar upp och ner, likaså tankar. Nervositet, press och stress kombinerat med 24/7-pluggande gör inte livet alldeles lätt. Allt ställs på sin spets. R förklarade att för henne är det så att när hon borde skratta, gråter hon och när hon borde gråta, skrattar hon. T förklarade att hon blir irriterad över de minsta småsakerna. Och vi är överens om att allt möjligt (onödigt) kommer upp till ytan. Till slut vet man inte vad som är verklighet och vad som är tillfällig sinnesförvirring.

Bottom line folks - man skall inte ta några stora beslut tiden strax innan en tenta. Risken är att det blir fel.

I fucking object!

Kanelbullens dag. Jaha. Så nu har kanelbullen en helt egen dag. Men alla andra bullar då? Förtjänar inte de samma respekt? Borde man inte bekräfta deras existens också? Vad gör kanelbullen så speciell? För att inte nämna alla andra bakverk som dissas. Tårtan då?! En tårta är väl fan så mycket mer speciell än en kanelbulle? Den borde ha minst 5 egna dagar! Och chockladbollen! När ska man bekräfta chockladbollens rättigheter? Nej, detta är diskriminering i allra högsta grad! Jag skall fan i mig bli justitieminister och utforma en ny lag - förbud mot diskriminering på grund av ingrediens och form. Alla bakverk skall ha lika rättigheter! Låt oss börja reform-arbetet redan idag!

What's the freakin' plan, Stan?!

Jag erkänner, paniken kommer krypandes. Tentan är nästa vecka. Freakin' nästa vecka! Och när det är så nära inpå vill man bara liksom knyta ihop säcken. Kunna allt. Det är som att man har varit på en jakt efter ädelstenar. På den här stigen, som kallas Rättsvetenskap, har man samlat ihop en massa diamanter, rubiner, smaragder och safirer under resans gång. Man har dock inte stannat och begrundat dem så jättenoga, för man har vetat att det ligger ännu fler ädelstenar längre fram, och man vill samla ihop alla. Precis innan slutdestinationen, dvs tentan, vill man sätta sig ner och kolla i sin säck som är full med ädelstenar. För man har ingen aning om hur många diamanter som ligger däri. Man vet inte hur många ädelstenar man har plockat på sig, dvs hur mycket man lärt sig. När man äntligen tittar i sin säck inser man hur många ädelstenar det egentligen är, och man inser att vissa kräver mer uppmärksamhet än andra. Det gäller att utstudera alla dessa ädelstenar innan slutdestinationen. Och frustration folks, det är nyckelordet.

Why don't you burn in hell?!

Stewey.Rockar.Punkt.Slut.

Ett vackert land, del I.

"Mrakovica" är ett minnes- monument som är beläget på ett berg som heter Kozara i Bosnien. Under andra världskriget streds det i bergen och många stupade under nazisternas våld. Lägg nu märke till att det inte bara var tyskar som var nazister och kom ihåg att Tyskland inte bara var det landet som vi känner det idag, utan ett helt rike. Detta monument restes för de civila hjältar (som det står där) som dödades av nazisterna. Monumentet är väldigt mäktigt, och omgivet av en vacker och grön natur, och är känt för de flesta från Balkan.

Jag var där i sommras och fick för mig att jag skulle klämma mig in i monumentet. Det var spännande och jag kände mig nästan som ett barn på äventyr. Desto mindre roligt var det när jag skulle ta mig ut och märkte att det inte var lika lätt som att ta sig in. Mina systrar och gänget gjorde det inte lättare som stod utanför och skrattade. Hur jag lyckades? Låt oss säga så här: dra in some of this och dra in some of that och vips så var jag ute i det fria igen.

It's a fabulous city!

Det var musik överallt på stan idag. Till och med Vero Moda hade en DJ. Och på Arkaden var det modevisning. Det visades en del snygga outfits, men några var lite väl mixade för min smak. Några av tjejerna var lite väl smala. Bones! Men det är väl ingen förvåning. Av det jag såg var det bara två manliga modeller, och de var inte i min smak. Herrmodet var väldigt snyggt dock.

Tre timmar gick jag på stan och ibland var det nästan omöjligt att ta sig fram. Nordstan på fredagar är omöjligt! Det inhandlades en kalender, ett hårband, två baslinnen (rött och vitt), Biotherm-foundation, leggings, en present till en vän och en skjorta undanlades till imorgon. Surt nog fanns inte de röda stövlarna kvar, som jag spanade in förra veckan. God damn it! Och det förstör mina planer; jag vill ha en röd jacka, men jag vägrar köpa den om jag inte får tag på röda stövlar.

Och idag kom Kicks nya tidning. I love! Och på TV är det Idol nu. Avslappning tack. Därefter väntar juridikens värld.

Vart tog timmarna vägen?

Damn. Det är redan natt. Och en hel pluggdag har förflutit. Den ständiga önskan kvarstår, att tiden skall gå långsammare. Jag kommer ihåg att det kändes som att tiden stod stilla när man gick på gymnasiet. Även då det hände massa saker, var en vecka en evighet. Och två veckor, ja, you do the math. Allting kändes statiskt och framtiden var miles away. Men nu är den här, varje dag, varje timme, hela tiden. Och dagarna, veckorna, månaderna, åren- de bara rusar.

Vad skulle du göra om jorden gick under imorgon?

Uppgift plus kärlek är lika med framgång, del II.

Det är två veckor kvar till tentan. Man kan inte undgå att tänka på hur det skall gå och om det man gör räcker till. Har man rätt studieteknik? Läser man rätt? Kommer man komma ihåg? Rädsla ger en förlamande effekt, vilket leder till bara mer frustration. Och i det hela kanske man glömmer varför man läser. Varför läser man då? Jag läser för att jag älskar det. Det är roligt, det är intressant och det är givande. Så fort man glömmer det, går det nerför. Man måste läsa för att man vill lära sig, inte för göra bra ifrån sig på tentan. Visst, tentan som faktum kvarstår. Den skall ju mäta ens förståelse för det man har läst. Men det är bara slutstationen. Vägen dit innebär kunskap, utveckling och så mycket mer. Så varför stressar man? Varför inte njuta av det man gör? Krav är det självklara svaret. Men vilka krav? Krav på bra betyg? Då hamnar vi i den onda cirkeln igen. Man skall inte läsa för att få bra betyg, utan för att man vill lära sig. Så om man frigör sig från kraven, om man frigör sig från rädslan och frustrationen kommer stressen automatiskt att minskas också. För många låter det som en omöjlig uppgift, men för mig innebär det positivitet och lugn. Någonstans måste man börja. Och ett steg i taget är tricket.

Can't get no satisfaction.

Regn idag. I don't mind. Jag ska ändå sitta inne och läsa hela dagen. Jag är shoppingsugen. ASOS har mycket vackert just nu, eller iaf vackra skor. Hello! My name is H, and I'm a shoe-o-holic. Jag får hålla mig tills imorgon. Jag måste köpa en kalender också, det är för mycket som händer. Mitt huvud springer efter min kropp, eller är det tvärtom? I want answers God damn it!

Veronica Maggio- Nöjd.
Otroligt bra låt. Hon är grym.

...and the freaks come out at night? Right...

Och ljusen är underbara. Och staden ännu vackrare.

It's a good thing.

Varje dag innehåller åtminstone en bra händelse. Även när man har haft en fuckedupdålig dag, och bara vill komma hem, lägga sig i soffan och glo på TV, är det just det som gör en glad. Trivialt eller ej, något i vardagen kan göra en glad, varje dag. Människan har den förmågan att kunna glädjas, det är bara det att man många gånger är för lat för det. Det är så mycket lättare att se allt det svarta. Och hey, det svarta är väldigt inbjudande. Men nu har jag på mig mina glada glasögon. Och detta är vad jag ser:

Fredag:

Kära S kommer till stan. Upplyftande fika och börda lyfts av axlarna. Camillas första nr som kulturskribent på Nöjesmix. Applåder!

Lördag:

Fika med S och H och en massa jävla skratt. Ont i magmusklerna. Tack. Skratt är underskattat. Upplyftande samtal med R. Tur att jag har henne. Film- och tacoskväll med kära syster. Hon kom med gardiner. Yei för förnyelse.

Söndag:

Syster erbjuder sig att tvätta mina gardiner. Hon har ett hjärta av guld. Köpt massa frukt. Bara synen av dem gör mig pigg.

Och hey, jag har hunnit plugga en heel del denna helg också. Man kan visst förena nytta med nöje. Well what do you know... Och just i detta nu har kaffebryggaren slutat puffa och böckerna bjuder in mig. It's a party for two. Hah.

Kreativitet på högsta nivå [?]

Study in the city where the heat is on

all night on the books 'till the break of dawn

(Welcome to Göteborg, buenvenidos a Göteborg)

Bouncing of the walls when the heat is on

all night on the books 'till the break of dawn

I'm studying the law

Welcome to the law.

[...]

Yo ain't no law in the world like this

and if you ask how I know

I've got to read the books.

Ursprunglig text och musik: Will Smith - Miami

Drunken dial.

Ikväll fick jag ett samtal från en full killkompis. Han påstod att han hade druckit en hel flaska Jäger och det tvivlar jag inte ett dugg på. Och det blev riktigt roligt när han började prata grov norrländska för att sedan slå om till grov göteborgska. Människor säger de roligaste grejerna när de är fulla. Undrar om ståupp-komiker dricker innan deras uppträdanden? hah. Man kan inte annat än att skratta. Och jag tänker bara att det är tur att jag inte brukar fylleringa, även om det någon enstaka gång kan hända att man fyllesms:ar. Och i de stunderna tackar jag den tekniska Guden för utkorgen. Nej, jag säger då det- det är skönt att ha en plugghelg.

On the rocks.

Förra helgen med M var verkligen ett äventyr. På fredagen var det matlagning och drink hos mig för att sedan skynda iväg till Liseberg och titta på Hardcore Superstar. Och God damn it vad det var bra! Jag är en sån där som brukar tycka att skivor låter bättre och att live inte brukar hålla standarden, men det kunde dem! Det var kanske den bästa konserten jag har varit på och sångaren knäcker ju. Jag skulle lätt kunna se dem igen. Därefter bar det av till Vasastan där glada H, M och M mötte upp söta F. Vi hade ölrace, njöt av musiken och var allmänt nöjda över stunden. Natten fortsatte för mig och M på Respekt där vi mötte R och skakde lite rumpa. Det var Klubb Culpa. Och nej, det var helt enkelt inte bra. No more Klubb Culpa för mig. Om jag ska vara ärlig så var det värdelöst. Men jag och M hade så kul åt varandra, så det spelade inte någon roll. Efter att vi glufsat i oss en massa skräpmat avslutades natten hos mig. Och lördagen, den ska jag inte gå in på. Förutom allt annat som jag och M hittade på, innebar även lördagen en hel del fest, Hard Rock Cafe och Lounge. Jag borde nog inte festa på ett tag.

Observationer på Ekonomiska biblioteket.

En stol dras ut. Sidblad vänds. Tjejen bredvid fipplar med sina böcker. Kan du välja en bok och börja läsa för Guds skull?! Idiot. En till stol. Och ännu en till. Va fan? Jag hör en bläckpenna, eller hundra. Trött och bitter. En lampa tänds. Någons sko låter. Huvudvärk. Någon drar ut sidor från ett block. Trodde att det skulle vara tyst här! Stolar igen. För i helvete! Någon hostar. Hon bredvid håller fortfarande på med sina böcker. Vill sova nu, nu, nu. Tjejen framför sitter och äter ett äpple. God damn it! Det låter som att hon hugger ved! Ont i nacken. Är detta en jävla cirkus? Jag behöver kaffe. Prompt.

Ordbajsa - ett fenomen?

VARNING! Texten kan uppfattas som stötande av vissa. Läs ej om du ej tål bajshumor.

Någon gång då och då har jag använt ordet ordbajsa i samband med diskussion om grupparbeten. Och några gånger har jag fått konstiga blickar tillbaka. Aldrig någonsin har jag hört någon annan än mig använda ordet ordbajsa i denna nedre del av Sverige. Detta gjorde jag dock i Gävle. Vänner var väl införstådda med det begreppet; det var inte ett ord som användes ofta men var väl accepterat. Till och med mina lärare i svenska och filosofi på gymnasiet använde det ordet någon gång. Är det bara vi uppifrån som har förstått grejen med ordbajsa?

För mig är det ett avslappnat, men praktiskt ord. Att ordbajsa- fylla ut innehållet i en text kvantitativt, ej kvalitativt. Man behöver faktiskt inte använda sig av sin akademiska ordbok som man har i huvudet i alla lägen. Men nej, här nere i Sverige ordbajsar vi inte. Här snackar vi s***.

...den söndagstid är kommen

Jag överlevde bakfyllan. I did it. Fan vad skönt att få sova ut och vakna till strålande väder. Jag kommer inte vara ute och njuta av den underbara solen, men jag har fönster gott folk. Och vem blir inte glad av att se solen värma gräsmattan där ute?

Lördagskvällen var en filmkväll med kära syster min. Pizza, en massa jäkla cola och annat gott var inblandat. Saw 2 var den bästa av filmerna. Den är sjuk, blodig och hänsynslös, jag vet. Men den är så bra för att den är oförutsebar. Man kan inte räkna ut vad som kommer hända, man sitter som spellbound och stirrar, och det bästa är Alltid slutet. You've gotta love it!

Igår hämtade jag ut min psykologibok. My precious, den så få fin. Så idag är det juridik på schemat först och främst, för att sedan avsluta kvällen med lite psykologi. Och not to worry, jag har chi san i blodet och kaffet är min vän. That's the way I like it.

Put my feet back on the ground.

Jaja, coco jambo.

Jag blev övertalad. Det blev jag. Runt ca 21.30 bestämde jag mig för utgång. Jag hade dividerat med mig själv 100 ggr under dan och bestämt mig för att jag skulle vara hemma och plugga. Men nej, så blev det inte. Det kliade i kroppen, och det var värt det. Ibland måste man bara ha kul. Det bar av till T där festen var igång och middagen var precis färdig när jag kom. Vi började med Nivå. Dock var inte alla nivåer öppna på Nivå, vilket förvånade oss ganska mycket. Och irriterade, minst sagt. Men vi shejkade ändå, hela vägen till Hard Rock Cafe. Okej, det var inte så hemskt mycket folk. Men vi tog över dansgolvet, och musiken var väldigt rolig ibland. Och ja, idag får jag kämpa som en gris. It's a hard knock life you know.

Tänk vilka produkter hjärnan kan skapa.

God damn. Andra natten utan sömn. Mardrömmar och ännu mera mardrömmar. Varför? Det står fortfarande oklart, men huvudet är fullt med en massa tankar. Jag vaknar kallsvettig och smått chockad av dessa bilder som jag har drömt om. När man tänker på det i efterhand är det ganska komiskt. Snacka om kreativitet. Ibland är vi så omedvetna om vad det är vi ser. Men hjärnan registrerar allt. Oh boy, it sure does.

Foto: Mina

He's bringing Sexy Back?

Jag var inte medveten om att sexy hade försvunnit. Slår man på MTV anytime, anywhere, så får man se sexy. Eller ja, vissa videos har gått så långt så att man kan kalla det för porr. But hey, hans låt får mig att skaka rumpa. Så jag klagar inte.

Bilden är hämtad från http://www.justin-timberlake.net/

Oj, vilket blåsväder!

Ja alltså, på riktigt. Vanligtvis är det ett frustrationsmoment att håret flyger åt tusen olika håll, men idag var jag nästan rädd för att jag skulle blåsa bort. Det såg ut som att träden skulle brista. Helt otroligt!

Och ikväll började min kvällskurs i psykologi. Och det kändes hur spännande som helst. Jag hade tänkt läsa en massa psykologikurser, eftersom psykologi är min andra stora passion, förutom juridiken då förstås. Och idag fick jag reda på att om man läser x antal kurser i psykologi kan man få magisterexamen i det. Det är hur bra som helst! Jag längtar efter att få lära mig.

Och idag dog Steve Irwin. Jag blev chockad. Det är tragiskt.

Tonight it's partytime, it's partytime tonight!

Okej. Min darling R. Redbullvodka. Underbar musik. Skaka rumpa. Nattstaden väntar. Vi firar allt som har hänt. Och vi är lyckliga. Slå det om du kan. Wiieee! (Och nej, man borde egentligen inte blogga med alk0hol i blodet, men what tha hell!)

Uppgift plus kärlek är lika med framgång, del I.

Varför är man nervös när man står och tittar upp mot det höga berget? Kanske för att man inte ser toppen ännu, kanske för att man inte vet vad man möter på vägen, kanske för att det är ett berg man aldrig skådat förut.

Varje ny termin är som ett berg som skall bestigas. Man vet inte vad som kommer upp på vägen, och målet är 5-6 månader ifrån, därmed något man ännu ej kan föreställa sig. Men det skall ju vara resan som är det viktiga. Därför är man också lite nervös inför resan. Kommer det vara soligt, regnigt, stormigt eller helt enkelt lugnt som i stormens öga?

Han sa att vi skulle känna ångest och förvirring. Han sa att det var meningen. Han sa att det är ett helt annat sätt att tänka, än vad vi är vana med. Men filosofi, det är min grej. Och jag vet inte hur resan kommer se ut, men den har börjat fint iaf.

Det var paradiset.

Jag är trött. Jag sov inget inatt. Jag är nervös. Imorgon är det opponering. Jag vill resa. Mest av allt vill jag vara någon annanstans, just i detta nu.

Lock 'n load, baby!

Då var ledigheten officiellt över. Uppsatsen är färdig. Opponeringen är på torsdag. Och imorgon börjar T3, Teoritermin med familje-, social- och miljörätt. Och jag är laddad, det är jag. Det ska bli härligt att komma in i juridikens värld igen. Visst, jag har tjuvstartat lite. Men imorgon gäller det.

Det har fikats. Jag har njutit på Göteborgs caféer. Jag har träffat vänner och det har pratats om sommaren. Jag har även träffat min kära S, vars pojkvän har flyttat hit. Därmed kommer jag få träffa henne oftare. Yippieyei för mig. Och jag har även hunnit boka in en träff med min darling M. 15 september skall vi leka rövare här, då hon kommer och hälsar på.

Hösten är här, med allt vad det innebär.

Regn, kunskap, äventyr, vänner, resor.

Jag säger bara: Bring it!

Foto: Mina
Vart? Underbara Novalja, ön Pag, Kroatien

Med hjärtat långt där borta.

1800 km härifrån. 450 kort knäppta. Ett förälskat hjärta, en uppfylld själ. Den mest fantastiska resan jag någonsin varit på. Ett oförglömligt äventyr, och jag vill bara tillbaka.

En månad har gått, fortare än fortast. Jag kom hem igår, till gråmulna Göteborg. Och jag säger då det- it's good to be back, but it's better to be away. När jag sa hej då till min lägenhet en månad sen visste jag inte vad som väntade mig. Jag visste att jag hade ett äventyr framför mig, men att så här mycket skulle hända vågade jag inte ens drömma om. Det var bortom alla förväntningar. Kroatien och havet var så vackert och det gjorde ont i kroppen att åka därifrån. Vilken frihet att bara hoppa in i det turkos-blåa havet. Mina ögon njöt varje sekund av utsikterna. Det absolut bästa var ändå Bosnien. Vilket tempo, vilken mentalitet, vilka människor! Och nej, jag tänker inte vänta länge till nästa resa. Den är redan planerad.

Jag kan inte förklara med ord, för det enda jag känner nu är enorm saknad. Tusen minnesbilder flyger in och ut i huvudet på mig, och jag tänker inte ens anstränga mig för att lägga ut några bilder. Inte än iaf, för just nu är det för mycket att välja mellan.

Imorgon är det Handels som gäller igen, men inatt kommer jag vara 1800 km bort.

Sommarstängt.

Då var det dags.

Nu är det min tur.

Snart.

Strax bär det av,

mot resor och äventyr.

Njut av sommaren ya'll!

The colors of summer.

Tre veckors jobb i Gbg är snart slut. Imorgon är det sista dan på jobbet här i Gbg för sommaren. På kvällen bär mig ett tåg till Gävle där jag skall jobba en vecka innan det är dags för det sköna utlandet. Nu är det så att vi kommer åka direkt från Gävle, så jag packar alla mina kläder och bikinisar redan nu. Och tror ni inte att jag känner det i kroppen? Snart ska jag få svettas i solen, svalkas i det underbara havet och slappna av och festa loss i den sköna natten. Soon baby, soon.

Ett oväntat besök.

Tur att jag har Gevalia hemma, hmff.

Igår blev jag minst sagt lite förvånad. När jag loggade in på msn stod det att någon hade lagt till mig på sin lista. Denna någon var inte online då, vilket ökade min nyfikenhet. Först på kvällen, en hel jobbdag senare, var denna någon online. Han pratade engelska, kallade mig för ett väldigt gammalt smeknamn och sa att han var från Italien. Detta chockade mig förstås för jag kunde inte komma ihåg någon italienare, förutom en gammal kärlek som hette nästan precis likadant, både i för- och efternamn. Men jag visste ju att detta inte var han. Inte en chans. Efter ett tag kom minnet tillbaka. Denna någon var en kille jag träffade på det ack så populära IRC för ungefär 5 år sedan. Vi hade kontakt ganska länge och pratade om vardagligheter- han om livet i Italien och jag om livet i Sverige. Han hade hittat en gammal IRC-logg från den tiden och ja, vad jag förstår så ville han visst ta upp kontakten med mig igen. Och otroligt nog hittade han mig. Killen hade dessutom done his homework; han visste hur gammal jag var, mitt för- och efternamn, vart jag bodde förut etc. Nästan creepy. Tur att vi bor i olika länder. [Lr nåt.] Men lite roligt ändå. Jag kan inte låta bli att känna mig lite smickrad. Jag är visst minnesvärd. [hoho]

Jag ska till paradiset snart.

Jag kan inte fatta hur snabbt tiden har gått. Juni var över på en sekund. Att det redan är 11 juli är ofattbart för mig, eftersom jag åker den 21 juli. Om 10 dagar alltså. Jag åker utomlands om 10 dagar. Och de här dagarna som är kvar kommer försvinna obemärkt. Från och med imorgon jobbar jag varje dag fram till den 21. Och tiden bara försvinner när man jobbar. De 10 dagarna som är kvar får gärna försvinna snabbt. Snart är dagen D här, dagen som jag aldrig trodde skulle komma. Äntligen. The beginning of my vacation. Vi ska bila ner till underbara Kroatien. Semesterlandet med oändligt många

vackra stränder. Havet är liiite finare där. Det känns speciellt. Det är speciellt. Det pirrar i mig när jag ser alla fotografier. För jag vet precis hur det känns där. Obeskrivligt.

De ger mig gosfeber.

Jag blir pipig. Jag får lust att springa fram till dem och krama dem, och gosa med dem, och nosa med dem. I can hardly control myself. Jag pratar förstås om kaniner. They're back. Mitt på min gräsmatta. Och jag fortsätter att fota. I can't help it. De är ju sötare än socker. Inte för att jag har smakat, men jag bara vet det.

It's the return of react.

Det blev dags för ännu ett byte. Jag tröttnar ganska snabbt. Och jag måste säga det, jag blev väldigt trött på blogg.se. Jag gillar inte designen, det finns inte så mycket att välja mellan. Och seriöst, jag är inte den som betalar för att blogga. Oh no, så seriöst tar jag inte detta. Jag gillade min förra react-blogg ganska mycket, bakgrunden det vill säga. Men jag kan inte gå tillbaka till den. Den tillhör förra året. And the show must go on, eller hur? Not back. Min senaste blogg lyckades jag aldrig bli nöjd med heller. Så här är jag, reagerar på ett nytt ställe. Min plats i cybervärlden, read it or leave it.